Så kom då dagen då det var dax för Leroy att få somna in. Den fasansfulla dagen va i måndags. Vi har hos vett och han somna i min famn och spann nästan till slutet! Det va de rätta för honom eftersom livet hade redan gått ur honom.

Kommer skriva mer sen om hur det gick till och sånt men han va lugn och så himla duktig, men nu finns han inte här och det gör ont!

Tack snälla Leroy för allt du givit och att du alltid funnit med mig!

Sov nu i Ro min Älskade!

*23/5-92 +27/8-07